Babbel
God Morgon,
Nu är Malte lämnad på dagis. Han blev lite ledsen, men det går ju över. Han är också lite förkyld igen, men ingen feber och hans "allmäntillstånd" är bra, dvs. han är glad och leker. Nu håller vi tummarna att han inte blir sämre. Vore ju inget roligt att börja med att vabba när det är min första arbetsvecka nästa vecka...
Idag skall jag träffa min vän U och Maltes kompis Alfred. Vi skall gå till en second hand butik som säljer billiga barnkläder. Är ute efter:
* Regnjacka
* ett par extra gummistövlar
* Vinteroverall och kanske vinterstövlar, får se vad som finns.
Jag tycker att det är onödigt att köpa nytt när han är i en ålder där han växer. Visst, "vanliga" kläder kan jag köpa nytt, men regnjackor, stövlar och vinteroveraller kan man hitta begagnat.
Denna vecka känner jag mig tom och nästan lite deppig. Kanske beror det på att jag nu har möjlighet att vila. Jag har ju haft Malte hemma i 15 månader och har inte haft något eget utrymme vare sig till vila eller reflektion. Ovan situation. Blir nästan lite handlingsförlamad av all tid som helt plötsligt har uppenbarat sig...
Gruvar mig också lite för att börja arbeta, i den meningen att nu börjar allvaret känns det som. Jag ser framemot att arbeta och träffa mina arbetskollegor, missförstå mig rätt. Man har väl levt i en sorts bubbla och skall nu in i allvaret igen. Att få ihop livspusslet med alla pusselbitar. Att hitta tiden till allt som man vill att vardagen skall innehålla. Det kommer att bli tufft i början, antar jag.
Eftersom sommaren inte blev vad vi hade tänkt oss, så känns kommande höst och vinter lite tungt. Meningen med sommarsemester är ju att man skall vara utvilad och få nya krafter och orka prestera på jobbet, men det blev inte mycket av den varan i sommar. Vi planerar dock att åka utomlands i samband med min 40-årsdag i början på nästa år. Det behöver vi!
Maken fick svar på sin magnetröntgen igår, det var ett diskbråck som var på tillbakagång. Att det håller på att läka ut, så skönt att få veta vad som spökade! Han blir bättre och bättre, så himla skönt för honom och hela familjen för den delen. Att leva med smärta dygnet runt, det måste vara tortyr. Det enda som jag kan relatera till är förlossningssmärtan, usch säger jag bara!
Maltes gamla rum har jag fortfarande inte målat, men jag har allt jag behöver här hemma, så nu är det bara att invänta inspirationen och sätta igång. Hoppas den infinner sig denna vecka, vore otroligt skönt att ha det gjort. Gillar inte att han saker "hängandes" över mig...
Ja, det var en massa babbel - men nu vet ni läget här i Sollentuna.
Kram på er!
Nu är Malte lämnad på dagis. Han blev lite ledsen, men det går ju över. Han är också lite förkyld igen, men ingen feber och hans "allmäntillstånd" är bra, dvs. han är glad och leker. Nu håller vi tummarna att han inte blir sämre. Vore ju inget roligt att börja med att vabba när det är min första arbetsvecka nästa vecka...
Idag skall jag träffa min vän U och Maltes kompis Alfred. Vi skall gå till en second hand butik som säljer billiga barnkläder. Är ute efter:
* Regnjacka
* ett par extra gummistövlar
* Vinteroverall och kanske vinterstövlar, får se vad som finns.
Jag tycker att det är onödigt att köpa nytt när han är i en ålder där han växer. Visst, "vanliga" kläder kan jag köpa nytt, men regnjackor, stövlar och vinteroveraller kan man hitta begagnat.
Denna vecka känner jag mig tom och nästan lite deppig. Kanske beror det på att jag nu har möjlighet att vila. Jag har ju haft Malte hemma i 15 månader och har inte haft något eget utrymme vare sig till vila eller reflektion. Ovan situation. Blir nästan lite handlingsförlamad av all tid som helt plötsligt har uppenbarat sig...
Gruvar mig också lite för att börja arbeta, i den meningen att nu börjar allvaret känns det som. Jag ser framemot att arbeta och träffa mina arbetskollegor, missförstå mig rätt. Man har väl levt i en sorts bubbla och skall nu in i allvaret igen. Att få ihop livspusslet med alla pusselbitar. Att hitta tiden till allt som man vill att vardagen skall innehålla. Det kommer att bli tufft i början, antar jag.
Eftersom sommaren inte blev vad vi hade tänkt oss, så känns kommande höst och vinter lite tungt. Meningen med sommarsemester är ju att man skall vara utvilad och få nya krafter och orka prestera på jobbet, men det blev inte mycket av den varan i sommar. Vi planerar dock att åka utomlands i samband med min 40-årsdag i början på nästa år. Det behöver vi!
Maken fick svar på sin magnetröntgen igår, det var ett diskbråck som var på tillbakagång. Att det håller på att läka ut, så skönt att få veta vad som spökade! Han blir bättre och bättre, så himla skönt för honom och hela familjen för den delen. Att leva med smärta dygnet runt, det måste vara tortyr. Det enda som jag kan relatera till är förlossningssmärtan, usch säger jag bara!
Maltes gamla rum har jag fortfarande inte målat, men jag har allt jag behöver här hemma, så nu är det bara att invänta inspirationen och sätta igång. Hoppas den infinner sig denna vecka, vore otroligt skönt att ha det gjort. Gillar inte att han saker "hängandes" över mig...
Ja, det var en massa babbel - men nu vet ni läget här i Sollentuna.
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
