Vår förlossning
I dag kommer jag förmodligen att tänka en hel del på hur den 17 maj såg ut förra året :-)
Kl.08:00 så blev vi inskrivna på Danderyds obstetrikavdelning och skulle bli undersökt, för att se om det skulle bli kejsarsnitt eller om jag hade öppnat mig tillräckligt för att satsa på en vaginal förlossning.
För er som inte vet, så gick jag över tiden med 12 dagar och hade även gått på extra ultraljud pga. Malte var en stor bebis.
Vi fick datumet måndagen den 17 maj för ett planerat kejsarsnitt, eller "akut" som dom ändå kallade det, för tiderna för dom "planerade" kejsarsnitten var fullbokade. Ja hur som..
På lördagkväll 15 maj kom värkarna igång och jag höll på till söndagen, när vi åkte in till Danderyds sjukhus, då var det ca 3 minuter mellan värkarna. Dessvärre var jag bara öppen 2-3 cm och blev hemskickad igen. När vi kom hem, så bröt jag ihop och grät hejdlöst. Det gjorde ju så fruktansvärt ont :-(
Maken tappade upp ett bad åt mig och spelade skön musik, det var såå skönt! Värkarna under natten var jobbiga med hanterliga. Vilken känsla det var att åka tillbaka till Danderyd och vår inbokade tid. Vetskapen att vår älskade bebis snart skulle vara hos oss!
Som inlägget började, så skulle jag bli undersökt och jag var öppen 4 cm och blev inskriven på BB för en vaginal förlossning, tjoho!
My God vilken mage jag hade!
Vi kämpade på fram till lunch, när det beslutades att vi skulle ta hål på fosterhinnan. Sagt och gjort. Värkarna blev lite intensivare. Senare på em sattes dropp in för att värkarna skulle speeda på ännu mera, vilket dom gjorde. Satan vad det gjorde ont.
Jag provade både lustgas och akupunktur, men det var inget för mig. Ville inte vara "susig i kupan" när jag skulle vara med om mitt livs upplevelse! Däremot så tog jag epidural efter 4 timmars kämpade, och det var verkligen rätt beslut! Nu kunde jag åtminstone vara närvarande i värkarbetet och inte "tappa bort" mig...
Tiden den gick och jag öppnade mig mera och mera, men det gick inte i den fart man ville.
Här var klockan 20:40 på kvällen och jag började bli rejält trött!
Kl.00:30 togs beslutet att det skulle bli kejsarsnitt. Jag var visserligen öppen 10 cm men Malte hade inte roterat den sista biten med huvudet, om jag förstod saken rätt, och läkaren tyckte nog att jag hade kämpat på tillräckligt. Skönt på ett sätt, men ledsamt på ett annat sätt. Jag hade ju sett framot en vaginal förlossning och hade förberett mig med att gå på Gravid Yoga, men, säkerheten framför allt, så nu förbereddes jag för operation.
Här var kl.01:23
Jag fick vara vaken, vilket kändes väldigt bra! Själva kejsarsnittet kändes ganska makabert. Hela min underkropp drogs och slets det i, en märklig känsla.
Så, efter att ha kämpat från lördagkväll till måndagkväll/natt, så äntligen kom det härliga ljudet kl.02:35:
Tack älskling, för den vackraste gåvan i hela vida världen! Jag älskar dig gränslöst!
Malte, jag älskar dig över allt annat! Du är min sol och min måne. Du är min älskade son. Tack för att jag får vara din mamma!
Kl.08:00 så blev vi inskrivna på Danderyds obstetrikavdelning och skulle bli undersökt, för att se om det skulle bli kejsarsnitt eller om jag hade öppnat mig tillräckligt för att satsa på en vaginal förlossning.
För er som inte vet, så gick jag över tiden med 12 dagar och hade även gått på extra ultraljud pga. Malte var en stor bebis.
Vi fick datumet måndagen den 17 maj för ett planerat kejsarsnitt, eller "akut" som dom ändå kallade det, för tiderna för dom "planerade" kejsarsnitten var fullbokade. Ja hur som..
På lördagkväll 15 maj kom värkarna igång och jag höll på till söndagen, när vi åkte in till Danderyds sjukhus, då var det ca 3 minuter mellan värkarna. Dessvärre var jag bara öppen 2-3 cm och blev hemskickad igen. När vi kom hem, så bröt jag ihop och grät hejdlöst. Det gjorde ju så fruktansvärt ont :-(
Maken tappade upp ett bad åt mig och spelade skön musik, det var såå skönt! Värkarna under natten var jobbiga med hanterliga. Vilken känsla det var att åka tillbaka till Danderyd och vår inbokade tid. Vetskapen att vår älskade bebis snart skulle vara hos oss!
Som inlägget började, så skulle jag bli undersökt och jag var öppen 4 cm och blev inskriven på BB för en vaginal förlossning, tjoho!
My God vilken mage jag hade!
Vi kämpade på fram till lunch, när det beslutades att vi skulle ta hål på fosterhinnan. Sagt och gjort. Värkarna blev lite intensivare. Senare på em sattes dropp in för att värkarna skulle speeda på ännu mera, vilket dom gjorde. Satan vad det gjorde ont.
Jag provade både lustgas och akupunktur, men det var inget för mig. Ville inte vara "susig i kupan" när jag skulle vara med om mitt livs upplevelse! Däremot så tog jag epidural efter 4 timmars kämpade, och det var verkligen rätt beslut! Nu kunde jag åtminstone vara närvarande i värkarbetet och inte "tappa bort" mig...
Tiden den gick och jag öppnade mig mera och mera, men det gick inte i den fart man ville.
Här var klockan 20:40 på kvällen och jag började bli rejält trött!
Kl.00:30 togs beslutet att det skulle bli kejsarsnitt. Jag var visserligen öppen 10 cm men Malte hade inte roterat den sista biten med huvudet, om jag förstod saken rätt, och läkaren tyckte nog att jag hade kämpat på tillräckligt. Skönt på ett sätt, men ledsamt på ett annat sätt. Jag hade ju sett framot en vaginal förlossning och hade förberett mig med att gå på Gravid Yoga, men, säkerheten framför allt, så nu förbereddes jag för operation.
Här var kl.01:23
Jag fick vara vaken, vilket kändes väldigt bra! Själva kejsarsnittet kändes ganska makabert. Hela min underkropp drogs och slets det i, en märklig känsla.
Så, efter att ha kämpat från lördagkväll till måndagkväll/natt, så äntligen kom det härliga ljudet kl.02:35:
Tack älskling, för den vackraste gåvan i hela vida världen! Jag älskar dig gränslöst!
Malte, jag älskar dig över allt annat! Du är min sol och min måne. Du är min älskade son. Tack för att jag får vara din mamma!
Kommentarer
Postat av: Ann Christin
Fasiken vilken lipsill jag är... gråter för att du gråter... ler Grattis till er båda vilken dag!
Postat av: Cecilia
Ja det var fantastiskt! I morgon är hans födelsedag, men idag den 17:e var minst lika speciell!
Postat av: M
Det var en märklig upplevelse och du var så tapper älskling. Jag gråter varje gång jag ser på det här videoklippet för jag vet hur efterlängtat Malt var. Det var en enorm glädje och lättnad efter att ha känt rädsla och besvikelse strax före operationen. Du är fantastisk älskling. Jag älskar dig så mycket!
Trackback
