Maltes Mamma

Halloj,

Jag har skrivit om detta ämne tidigare. Konsten att få balans i livets pussel ur mitt perspektiv.

 

Framförallt sedan jag fick barn, så har det behovet ökat avsevärt. Vaddå, innan barn kom in i familjen, så hade man ju en osinad hink full av egen tid.

 

Eftersom Maken hade (och har fortfarande naturligtvis) två barn när vi träffades så har vi aldrig riktigt varit bortskämda med egen tid eller att råda över vår egen tid. I en styvfamilj, så råder man aldrig helt över sin egen tid som man vill. Alltid någon eller något som påverkar. På gott och ont. Men nu var det inte styvfamiljslivet som jag skulle skriva om, vilket sidospår...haha...

 

Obalans i pusslet, det får man när någon/några del/-ar av sina önskemål får stå tillbaka.

 

Jo, konsten att få ihop livets pussel var det....där det iofs krävs TID för att kunna fylla sitt pussel med dom bitar som man önskar. Och allas pussel ser ju (tack-o-lov) inte lika ut, men mitt pussel skulle jag vilja att det ser ut enligt följande:

 

* Egen-tid med Maken utan barn. Vet ni, att glada och tillfredställda äkta makar, blir dom mest harmoniska föräldrarna :-)

* Tid för vänner

* Tid för träning

* Tid och ekonomi för resor

 

Livets pussel (ens behov) förändras också med tiden. I takt med att barnen blir större och mera självgående, så ser ju ens situation annolunda ut. Helt plötsligt så finns det ett annat mått av TID att ta ifrån. Jag märker redan skillnad från det att Malte var en liten bebis och nu snart en 3-åring.

 

Vet egentligen inte vad jag vill med detta inlägg?? Kanske bara skriva av mig lite. Den ena tanken väcker en annan tanke osv.

 

Har dock känt den senaste tiden ett behov av att få umgås med min älskade Make på tu man hand lite mera. Hur trolla liksom?