Maltes Mamma

Jag funderar en hel del på föräldrarskapet, vilket ju inte är så konstigt.

Vad vill jag lära Malte i livet? Att fostra honom till att bli en självständig individ och att han kommer att tro på att han klarar av saker och ting själv.

Jag vägrar att bli en mamma som kommer att curla sönder honom. Att ideligen städa hans rum. Att han inte behöver ta något som helst ansvar här hemma. Att man tiger ut konflikter. Att inte ställa några krav. Att lära honom att det är ok att man ibland är osams, det är inte farligt, för hur annars skall han lära sig att lösa sina egna konflikter?

Jag kommer inte att ge honom allt han pekar på. Nej, han kommer att få lära sig att spara sina pengar och själv köpa det han vill ha. Även här måste jag lära honom hur han på bästa sätt skall kunna hantera det ekonomiska ansvar som följer med ett vuxet liv.

Jag vill också lära honom att ens handlingar får konsekvenser. Jag vill på bästa sätt förbereda honom för Livet utanför hemmets väggar.

Ju äldre Malte blir så kommer jag också att ställa högre krav, för det är vad världen utanför kommer att förvänta sig av honom. Om inte vi som föräldrar lär våra barn detta, hur skall dom då lära sig??

Barn lyssnar inte på vad du säger, utan barn gör som vi föräldrar gör. Därför ligger ansvaret hos oss föräldrar hur vi själva lever våra egna liv.

Om man som förälder inte själv lever efter sin egna principer, så anser jag att det blir ett stort hyckleri och barn genomskådar det direkt, och man som förälder blir inte speciellt trovärdig.

Vill jag att Malte skall växa upp med en stark självkänsla, jag då är det ju en fördel om jag själv arbetar med min egen självkänsla. Man kan inte ge något som man själv inte har.